S:t Eriks Bryggeri skapar chips i samarbete med landslagskocken Pi Le och är tillagade på sällsynta nordiska råvaror. Och då tänker jag genast, hur f-n kan man ens producera en sådan produkt? Idag gick försäljningen igång. Samtliga intäkter från försäljningen går iofs till välgörenhet. Priset för en ask innehållandes fem chips är 499 kronor. Kilopriset är 100 000 kr/kg, vilket är det dyraste chipspriset i världen. Tanken är kanske god i botten, men om det krävs 5 chips a`100kr stycket för att folk ska skänka pengar till välgörenhet så vete tusan. Men givetvis en bra PR-grej som du kan läsa mer om i denna länk. Eller du vill t.o.m köpa chipsen kanske? På ingredienslistan till världens dyraste chips finns: Goliatmusseron Med en smak som liknar vällagrad ost är Goliatmusseron en av världens mest eftertraktade svamparter. Goliatmusseronen i chipsen kommer från tallskogarna kring Skellefteå och har plockats för hand med bomullshandskar för att bibehålla dess kvalitet. Tryffeltång Som namnet antyder har Tryffeltång en smak som påminner om tryffel. Tången växer som små tussar på algtypen Knöltång, vilken endast går att finna i kalla tidvatten. Tången som har använts i världens dyraste chips kommer från vattnet runt Färöarna. Krondill För den karaktäristiska dillsmaken har skaparna av chipsen noggrant sållat bland svensk krondill. Krondillen är handplockad på Bjärehalvön och utvald för sin friska men samtidigt kraftfulla smak. Leksandslök För en balanserad löksmak har S:t Eriks Bryggeri använt den eftertraktade Leksandslöken, som är en specifik sort av släktet potatislök från Ullvi utanför Leksand. En anledning till dess goda smak kan vara att löken alltid sätts den artonde maj och skördas den tionde augusti, oavsett väderlek. India Pale Ale-vört Under bryggningsprocessen av öl omvandlas kornmalt till en söt aromatisk vätska som kallas vört. För att ge chipsen en lätt sötma har man tillsatt frystorkad vört, som normalt används till att brygga S:t Eriks India Pale Ale. Ammarnäspotatis Potatisen i chipsen kommer från potatisbacken i Ammarnäs, en brant och stenig backe i sydläge där mandelpotatis odlas i mycket begränsad utsträckning. Backen är svårtillgänglig för moderna jordbruksmaskiner, vilket gör att all potatis sätts och skördas för hand. PUSS//Sandra