Grattis mamma Maggie! | Sandra Palmqvist

[caption id="attachment_20325" align="alignnone" width="591"] Det är inte många bilder vi har där vi är med båda två. Får bli bättre på det helt enkelt.[/caption] Jag som alla andra barn har hittat på hyss som barn. Här kommer en gammal lista på vad min mamma, och pappa givetvis, har fått stå ut med och jag ber härmed officiellt om ursäkt. Och stort grattis på din dag mamma!

Jag färgade håret med röd karamellfärg. Som barn hade var jag blond eller nästan vithårig, så jag fick helt enkelt en rosa kalufs. Hade en tendens att rymma hemifrån. Det började när min jämngamla kusin och jag tog våra 3-hjulingar och cyklade iväg. Vi cyklade t.o.m hela vägen in i den lokala ICA-butiken Hans Hansson och lastade våra små flak fulla med mat och godis, och sen cyklade vi ut igen. En annan gång spelade jag in prat från mig själv på min bandspelare, satte igång den och klättrade sen ner från balkongen utanför mitt rum och pös iväg. Jag hade ett fruktansvärt humör som barn. Fast det gynnade mig! För varenda gång jag blev arg eller sur (vilket var ofta) så gick jag och spelade altblockflöjt. Blev ganska duktig och fick t.o.m spela ett solo på en musikkonsert. Ville så gärna ha en katt, så ett år på mammas födelsedag, så gav jag henne en katt. På den tiden kunde man gå till närmsta bonde själv, ge en slant och få ett djur med sig hem. Det var inte uppskattat, men katten stannade kvar i många år. På en hemmafest som mina föräldrar hade med mycket folk och så, gick jag runt och sprutade senap och ketchup i diverse drinkglas. Och de jag inte förstörde, smakade jag på.. [caption id="attachment_20324" align="alignnone" width="612"] Något suddig mobilbild, men lika vacker ändå. Och stark. Så himla stark!! Min mamma kämpar som många i denna värld mot cancer. Och ändå envisas hon med att laga middagen till oss på lördag. Fina mamma![/caption] Puss och kram på din dag mamma!