[caption id="attachment_18129" align="alignnone" width="700"] Banketten hölls på samma ställe som tävlingen hade varit på. D.v.s Malmö arena. Jag satt ungefär i mitten och åt höger till.[/caption] [caption id="attachment_18128" align="alignnone" width="700"] Bordsplaceringen var endast vilket bord man skulle sitta vid. Och vid det dukade bordet fick man sen sätta sig vart man ville.[/caption] [caption id="attachment_18130" align="alignnone" width="700"] menyn var signerad Peter J Skogström och lät lovande. Jag älskar ju sill![/caption] [caption id="attachment_18131" align="alignnone" width="700"] ...men min favoriträtt (utöver de lokala ostarna..) var huvudrätten![/caption] [caption id="attachment_18132" align="alignnone" width="700"] Vid banketten placeras deltagarna från årets kock ut vid borden. Bredvid mig hade jag vinnaren 2009, Viktor Westerlind. Han hittar du på restaurang Frantzén i Stockholm. Även silvermedaljören 2017, Sebastian Thureson satt vid mitt bord. Han hittar du i köket på Lilla Ego, också Stockholm.[/caption] Ibland är det svårt att föra en konversation med personer man aldrig träffat och bara liksom sett på avstånd. Vid samma bord satt även en deltagare som tyvärr inte fick någon medalj i år. Han sa inte så mycket. och det kan jag väl förstå. Man är ju där för att vinna. Inte försvinna. I mängden. Typ. För det gör man lätt där på Årets kock. Eller som vissa kallar det (ursäkta språket) "Årets kuk". Det är mycket skriverier om varför det är så få kvinnor som deltar i årets kock. Det är himla tråkigt, men jag har släppt det lite. Det är kanske så att det inte så många kvinnor som skickar in tävlingsbidrag?! Cirka 100 bidrag verkar det vara varje år. Och nog många som vandrat den vägen förut. Däremot så borde det finnas fler kvinnor i juryn och trots att Karin Franssons pris är för att stötta och pusha fram kvinnliga kockar och mentorer för kvinnliga kockar, så önskar jag att det inte behövdes. De som tävlar är för mig grymma personer som jobbar med mat! Kockar. Inte kvinnliga. Inte manliga. Kockar helt enkelt. Och att icke förglömma, bara för att man inte vunnit årets kock, så betyder inte det att man inte är grym på att laga mat. Finns väldigt många kockar i Sverige som är grymma, men inte tävlar. De kanske inte vill tävla. För det är trots allt bara en tävling. Men så resonerar inte alla. De som jag tyckte var tråkigast med denna dagen, var att man hör ju en del. Många av dessa kockar tycker det är fruktansvärt tråkigt med deras diverse uppdrag de får göra. T.ex stå i en monter för att laga något på en av sponsorernas produkter. Men det är ju det vi vanliga dödliga gillar!!! Få en glimt och smak av elitkändiskockarnas käk!!! (jupp, eget hittepå det där ordet..) Då vill vi läsa om er! Köpa er kokbok! Gå till den där restaurangen ni huserar på! Och gå på årets kock som publik året efter igen! Det finns ju fördelar och nackdelar med alla jobb. Så det är bara att bita ihop och se glad ut. För det hade väl inte varit lika kul med tävlingen utan dess sponsorer, publiken och banketten. Ingen vill väl ta emot en medalj i en folktom lada liksom. Överlag hade jag en gemytlig afton. Viktor och Sebastian som jag pratade mest med, var väldigt trevliga! Viktor har ett väldigt trevlig instagramkonto @v_westerlind för den som vill följa hans matlagning. PUSS//Sandra