När jag (som så många gånger förut) googlade något på nätet så ramlade jag in på "Veteranen". Det är en medlemstidning på nätet från SPF seniorerna. Och där hittade jag Gammelmormorn och hennes blogg. Fastnade direkt. Frågade om hon ville göra ett gästspel hos mig? Det gick hon med på. Nedan får du läsa om hur Dorrit "Gammelmormorn" Fredriksson minns maten från förr. Jag rekommendera starkt Dorrits blogg. En oas bland dagens bloggar där alltför ofta endast ytlighet speglas. https://gammelmormorn.wordpress.com/ Dorrits matminnen. "-Du undrar Sandra, vad jag minns om matvanorna från -20-30talen, då jag var liten?" Jag var en krångelbytta. Det var så att vårt hushåll bestod av mamma, mormor och mig. Min pappa hade dött då jag föddes. Det fanns alltså en ängslan runt måltiderna. Lilla gulle, jag, skulle växa mig stor och stark. Vad jag minns som en läckerhet, var leverpastejsmörgås med gurka till. Och plättar med sylt. Jag minns leverlåda, - nu hittade jag min mormors gamla kokbok från 1918. Leverlådan består av ris, mjölk, ägg, lök, sirap, salt, vitpeppar. mejram, sultanrussin. Gräddades en timme. Serverades med smält smör. Man verkar inte ha varit rädd för fett och socker då. En annan favoriträtt från den tiden var Makaronilåda. Med gräddblandad mjölk och två matskedar socker i….. Ja, jag har läst rätt. Om grönsaker står det ingenting här. Hur som helst blev jag anemisk. Doktorn ordinerade rå lever att intas några gånger i veckan. Det var fasansfullt. Mamma satt bredvid mig och lockade med ”en sked för mamma, en för mormor” o.s.v. Det fanns senor i levern och det hände att en del av en sena var på väg ner. Men slutändan av den fanns kvar i munnen. Sen blev det krig 1939 och från den tiden minns jag mest frusna potäter och kålrötter. Hade en moster vars man var tvålfabrikör och de kunde byta ut tvål mot godsaker. Det fanns ju alltid varor på s.k. svarta börsen. Under krigsåren drabbades många av oss, som jag, dels av skörbjugg (mot det hjälpte ju askorbin från apotek, (någon frukt fanns inte). Dessutom drabbades många av oss av bölder. Hemska stora överallt! Så att några lockelser har jag väl kanske inte att komma med från förr. Hälsningar, Dorrit