En stark förebild! | Sandra Palmqvist

Du gör de godaste köttbullarna! Din hemlighet är kryddpeppar.

Mina första matminnen är när jag fick äta krossade gräddbullar ur tetrapack. Tydligen gick det att köpa då.

Du lärde mig (tillsammans med faster Kylla) att sy. Även att måla på glas och porslin.

Din högerfot var tung. När du 70+ gav mig skjuts till flygplatsen när jag skulle flytta till London var jag stundvis rädd för mitt liv.

Som sagt, din högerfot var tung.

Jag berättade saker för dej som jag inte sa till någon annan.

När jag förra året strax innan jul var nervös inför min dykresa till Egypten, var det dina ord som lugnade mig.

Du inte bara jobbade utan födde och tog hand om 7 barn. Mina farbröder och fastrar, min pappa.

Och du lagade gudomlig mat!

Den 7 februari satt jag hos dig på natten. Du hade bestämt dig. Du var trött och hade ont.

Några dagar senare pratade jag med dej i telefon. När jag berättade att jag hade bakat kakor på jobb smackade du med munnen och sa:

"-Ooo, du får ta med dej en bit när vi ses nästa gång!"

Vi sågs aldrig igen. Du somnade in.

Jag är glad att jag fick sitta hos dej den natten. Trots att det var en natt i ett februari som var så kallt och mörkt, så var du så fin.

Du såg ut som en nyponros.

Innan jag lämnade dej gav dig en puss i pannan och en klapp på kinden och sa;

"-vi ses snart igen farmor!"

Idag får du den sista vilan och jag kommer att sakna dej av hela mitt hjärta, och lite till.

//Sandra

[caption id="attachment_14763" align="alignnone" width="430"] Farmor.[/caption]