Bästa midsommarveckan | Sandra Palmqvist

Jag har firat klassiska och drömska midsomrar med hela paketet av att klä stången, binda en krans, underbar natur med sjö, hav eller skog. Roliga människor och god sill, dans runt stången och ljuvlig jordgubbstårta. Och en och annan midsommarkyss med en främling.

Har även upplevt midsomrar på jobbet. Jobbade många år som kock utomlands, och då blev det inte så mycket firande. Även varit med om några av de klassiska festerna där allt går helvete. Allt från maten, alkholintaget, personerna, vädret.

Ibland har jag valt att inte fira alls.

Jag fyller ju år kring midsommar. Och i år är det ju alldeles speciellt. Jag fyller nämligen 40 år. Inte direkt haft någon ångest. Ej heller längtat. Faktiskt inte tänkt så mycket på det. Mest alla andra som frågar om jag har fått min 40-årskris ännu. Det har jag inte fått.

Däremot är jag mer medveten om livet. Nu snackar vi inte "carpe diem" eller "live, laugh, love" målat på väggen eller springa runt barfota och citera Ernst. Utan mer att man inser att man kan inte göra allt och vara överallt alltid. Och det är ok att säga nej. För man inser att det är lätt att gå i sönder. Både huvud och kropp. Även vara mer tacksam. Jag har mycket att vara tacksam för. Bara att få åldras är för mig något fantastiskt. Sådant tänker man inte på när man är 20, men det är definitivt något man tänker på nu. När man ska fylla 40.

Som barn sprang jag barfota i gräset, hoppade från högsta tornet på badet, blev skitig, hängde mest med mina bästisar Alexander och Johan. Johan är min jämnåriga kusin och Alexander bodde några hus från mig. Jag rymde även hemifrån ett antal gånger.

Tonåren var trotsiga och som för de flesta varvades olycklig kärlek med bråk med föräldrarna, sommarjobb på restaurang, läxläsning, kompisar och att bli vuxen.

Sen blev man till slut en vuxen. En minivuxen. Flyttade hemifrån, skaffade körkort och jag gav mig även ut i världen för att jobba. London, Syd-Afrika, New york. Däremellan exotiska resmål eller städer.

Om det är något jag är stolt över så är det min förmåga att hoppa på nya tåg och utmaningar. Det är ju lite det som format mig till den jag är idag. Och jag går min egen väg. Som så många andra gör. Inte hålla ett alltför rakt led. Måste slira lite. Tänja på gränserna.

Idag går jag inte barfota i gräset. Avskyr kryp och vill helst inte. Kan somna utan problem klockan 20.00 en lördagkväll. Även klämma alldeles för mycket vin en tisdagkväll och upp och jobba 4 timmar senare. Gillar jag inte något, säger jag ifrån. Ibland med hela handen. Det ber jag om ursäkt för. Tycker jag om dig eller något så visar jag det öppet. Har ett tydligt kroppsspråk. När jag blir riktigt arg, så gråter jag. När jag är ledsen, så sover jag. Jag skrattar för lite och oroar mig för mycket. Men jag blir bättre och bättre på det. Att skratta. Det är det som är det sköna med att få åldras. Man blir faktiskt klokare med åren. Förstår vad som är viktigt.

Har önskat mig en hembakad jordgubbstårta i födelsedagspresent av min Daniel. Som ni vet är han inte så orienterad i köket, så det kommer att bli spännande ;)

Jag önskar dig en underbar midsommar! Om du så ska fira eller inte. Jobbar eller är ledig.

PUSS//Sandra

P.S Min midsommartårta hittar du i nr 26 som finns i butik nu.