Jag får många frågor om hur det är att jobba med det jag gör. Och många kommenterar att det är mysigt. Jag personligen tycker inte det är mysigt. Missuppfatta mig rätt. Vill jag ha mysigt när jag lagar mat gör jag det hemma med ett glas vin i handen. På en matfotografering är det många olika delar som ska klaffa. Som t.ex recepten. Jag skriver alltid grundrecept innan jag lagar upp maten. Ibland går det snabbt och hjärnan är kreativ. Ibland är det korvstoppning och jag kommer inte på något. Den största anledningen till att ha recepten hyfsat klara innan jag ens provlagar är ju givetvis så jag kan köpa hem det som behövs och undvika onödiga köp p.g.a att jag inte vet vad jag ska laga. När väl i köket så blir det oftast ändringar längs med vägen. Något läggs till/tas bort. Med penna på en bit papper. Datorn har jag sällan i köket. När väl igång med provlagningen har jag ett visst system så jag vet vad som är klart, påbörjat eller som måste lagas samma dag det är fotografering. I samma veva som grundrecepten skrivs, får jag även gå igenom om det behövs någon speciell rekvisita. Påsk, midsommar och jul är ganska självklara, men ibland är det en annan speciell känsla man vill förmedla med maten och rekvisitan (glas, porslin, textilier etc). På gårdagens var det en försommarfest, så då fick jag fixa fram passande somriga blommor. Har ingen stylist som gör det utan det är jag själv som sköter den biten utöver recepten och matlagningen. Bli nu inte förskräckt över matstylingen ovan. Så som du ser bilden här bakom kulisserna, är inte så bilden kommer att se ut. Den matbilden ser mer ut som ovanstående bild. I den bästa av världar kunde man bara sätta maten på exakt samma ställe med exakt samma bakgrund, men det funkar inte så. Ljuset ändras och den där känslan man vill förmedla kommer inte fram. Hade det bara varit 15 maträtter med fokus att det var snabb vardagsmat och ej någon speciell säsong eller högtid så hade det funkat att göra så. Vi har en del rekvisita och underlag, men en del börjar bli skavt, snett och vingligt. Som igår t.ex fick ett kamerastativ fungera som stöttepelare under vårt underlag. Träskivan jag använde var alldeles för vingligt och risken var att maten välte. Och det ville jag gärna undvika. Och vad är det här då tänker du? Ja, det är ingen bild som ska in i jobbet, men om du tittar noga så ser du en text under skålen med potatissalladen. Vi behövde få upp höjden och det visade sig att med en snusdosa undertill fick vi den höjden vi ville på skålen. Vem är det som snusar? Den kan jag inte svara på. Vem som äter upp maten som fotograferas? Jag måste ju smaka allt jag gör för att veta att det är bra. Och så får en del andra som passerar provköket vara försökskaniner. En del mat står ute så länge i varm temperatur, att den ibland får slängas. Jag avsätter alltid 2 dagar i provköket för köp av råvaror, provlagning, fotografering, städ och disk. Sen blir det cirka 1 dag totalt med receptskrivning, lämna jobbet, arkivera recepten, ta emot bilderna, förbereda inlägg för webben m.m. Just nu ligger jag lite back på att arkivera mina recept, men får aktivt ta en dag bara till det. Nästa veckas matfotografering har också sommartema. Vill du hänga med live är det bara att surfa till mitt Instagram torsdagen 11 april och kolla mina instastories @sandrapalmqvist. Ha nu en trevlig helg, det ska jag ha. Köksrenoveringen går framåt och det ser ut som ett riktigt kök igen. Eller nästan. Och missa inte att titta in här nästa vecka. Då drar jag igång min favorithögtid här på bloggen. Nämligen påsken. Många smarriga recept utlovas. Puss//Sandra